Minns att jag första dagen av grundkursen i italienska träffade några studenter som höll på med sina C-uppsatser.

"Wow, vad smarta de är. Så där långt kommer jag aldrig att komma", tänkte jag.

Ett par terminer senare var jag också där. Men då var jag inte lika imponerad längre.

"Kan jag det här, kan vem som helst göra det." För det är ju alltid så. Det man själv kan är inte svårt.

Poppius, portugisiska och ekonomisk historia blev det sen. D-uppsatsen handlade om idrottsaktiebolag.

Lämnade in den och trodde jag hade pluggat klart. Men så kom jag in på JMK, Journalisthögskolan i Stockholm.

Startade eget bolag medan jag gick där och krängde första artikeln till Expressen. Blev ett mittuppslag om målgester.

Tog min examen och skulle ut i arbetslivet. Men inte fanns det några jobb. Italien nästa. Sprang in i Rivaldo på Milanello. Kunde kanske vara ett knäck? Svenskan nappade.

Började frilansa lite för Vi Tippa och Sportmagasinet. Sport och ekonomi - helst i kombination med varandra - blev min nisch. Och hela tiden i det skrivna formatet.

Ett oväntat telefonsamtal ändrade temporärt på det. Fick frågan om jag ville snacka brasiliansk fotboll i TV. Hade aldrig sett en TV-kamera annat än på vykort innan - resultatet blev väl därefter.

Lärde mig dock en sak: en duktig sminkös kan få vem som helst att se ut som en skönhet i rutan.

En sväng till Dubai gjorde sedan att jag fick upp ögonen för arabvärlden samtidigt som jag sörplade piña colada på Jumeirah Beach. Gick en kurs i Desktop Publishing och skapade trycksaker i InDesign.

Sedan var det dags för nästa telefonsamtal. Nu gällde det en tjänst som skrivande reporter på Svensk Damtidning.

Mycket modigt av chefredaktören att anställa en sportgalning som mig till att skriva nöje. Ska till en kvinna för att våga något sånt. Hamnade på en kanonredaktion. Men säg det vikariat som varar för evigt?

Lärde mig dock en sak: en duktig fotograf kan få vem som helst att se ut som en skönhet på bild.

Därefter bar det av till TT:s politiska och ekonomiska redaktion. En eloge till nyhetschefen som inte bangade för att plocka in en sporttokig nöjesreporter till att skriva börs och näringsliv. Men återigen, säg det vikariat som varar för evigt?

Sedan ringde telefonen igen. Vet inte hur det gick till, men plötsligt knegade jag som reporter på Ekonomiekot vid Sveriges Radio. Att gå från det skrivna ordet till det talade var inte lätt. Tog tid innan jag begrep någonting alls.

 Men återigen, säg det vikariat som varar för evigt?